Ångestklumpen i bröstet är på besök och lär stanna några dagar. Gud vad jag inte vill vakna upp imorgon, hua. Men vad ska man göra? Nu har vi kämpat och gjort allt vi kan i nio månader. Hon har varit avställd, hon har blivit behandlad, hon har bara fått vara häst. Har det hjälpt? Inte ett dugg.
Och att sälja henne billigt är inte värt det, vem vet, hon kanske skulle hamnat på en slakttransport till Polen. Det hade definitivt inte varit värt det. Nej, hon får somna in hemma. Annars kan det vara. Men usch, lilla älsklingen..