Nu är det gjort, min fina lilla Pammy finns inte mer. Jag har varit i stallet från tolv och fram tills för tjugo minuter sen. Ut på en barbackatur, schamponering, hon fick bli superfin i knoppar, hon har fått mumsa i sig morötter, äpplen och knäckebröd. Hon verkade så nöjd och tillfreds, all uppmärksamhet låg på henne.
Och det gick i alla fall fort, det gjorde inte ett dugg ont. Och nu kommer hon aldrig mer känna av dom där dumma bakbenen, hon kommer kunna springa på bäst fasen hon vill. Visst är det jobbigt, men samtidigt känns det så rätt, just för att hon aldrig mer kommer ha ont. Min fina, älskade bebishäst. En dag ses vi igen, så jag hoppas att du väntar på mig, vart du än är.
Jag älskar dig, min ängel.